LVU

LVU

Vård enligt LVU

LVU – Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

Om det på grund av fysisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en uppenbar risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas ska vård enlig LVU beslutas. Det kan till exempel vara fråga om att ett barn lever i en dålig uppväxtmiljö, t.ex. med föräldrar som har missbruksproblem, som utsätter barnet för misshandel eller som tar ett bristfälligt ansvar för barnet på ett sätt som gör att barnets utveckling kommer till skada.

Det kan också bli aktuellt med vård enligt LVU om barnet på grund av sitt beteende utsätter sin hälsa eller utveckling för en uppenbar risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende. Vad som avses med beroendeframkallande medel är bland annat alkohol och narkotika. För att vård ska beredas enligt LVU på grund av brottslig verksamhet ska det inte vara fråga om enstaka brott som inte är av allvarlig grad. Det ska vara fråga om brottslighet som ger uttryck för bristande anpassning till samhällslivet för att det ska bli fråga om att ge den unge vård enligt LVU.

Vad som avses med socialt nedrytande beteende är att den unge uppför sig på ett sätt som avviker från samhällets grundläggande normer. Det kan t.ex. vara fråga om att den unge begår något eller några enstaka brott utan att det behöver vara fråga om brottslig verksamhet. Det kan även vara fråga om att den unge vistas i en missbruksmiljö eller att den unge prostituerar sig eller uppträder på sexklubb.

Beslut om vård enligt LVU fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden. Socialnämnden får dock besluta att den som är under 20 år omedelbart omhändertas om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av LVU och rättens beslut om vård inte kan avvaktas bland annat med hänsyn till risken för den unges hälsa eller utveckling. Om socialnämnden beslutar om ett omedelbart omhänderatagne ska beslutet underställas förvaltningsrätten inom en vecka. Förvaltningsrätten ska pröva socialnämndens beslut så snart det kan ske.

Det saknas vårdbehov enligt LVU om vård kan ske på frivillig väg, det vill säga om föräldrar eller barn accepterar den vård som socialnämnden anser är nödvändig. Om det finns anledning att tro att vård inte kan ske på frivillig väg, t.ex. om det befaras att det inte går att lita på förälderns samtycke till socialnämndens vårdplan, kan det finnas skäl för att vården ska ske enligt LVU.

Den som bereds vård enligt LVU har rätt till ett offentligt biträde som är en advokat eller en jurist. Om Du är inblandad i ett mål som berör vård enligt LVU  har Du möjlighet att begära att någon av juristerna på Lagerlöfs Advokatbyrå förordnas som biträde för Dig i målet. Det är förvaltningsrätten som står för kostnaderna för det offentliga biträdet.


Vård enligt LVM

LVM – Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

Den som missbrukar kan under vissa förutsättningar omhändertas med stöd av LVM. Om en situation är akut kan socialnämnden besluta om ett omedelbart omhändertagande. Vård med stöd av LVM innebär i de flesta fall att den omhändertagne placeras på behandlingshem. Det är förvaltningsrätten som beslutar om beredande av tvångsvård.

Kriterierna för att kunna bereda någon tvångsvård med stöd av LVM är att en person till följd av en pågående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk och behovet av vård inte kan tillgodoses på något annat sätt än med tvång. Det krävs dessutom att personen till följd av missbruket utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, att det rör sig om en uppenbar risk att missbruket kommer att förstöra personens liv eller att det finns en risk att personen till följd av missbruket kan skada sig själv eller någon närstående.

Vad som menas med pågående missbruk av alkohol är att missbruket ska ha en viss varaktighet. Det får därför inte röra sig om en tillfällig överkonsumtion. En tillfällig överkonsumtion kan endast i enstaka situationer innebära en hälsorisk som avses i lagen. För att det ska vara fråga om missbruk av alkohol ska det röra sig om betydlig konsumtion. En konsumtion som medför allvarliga konsekvenser för den enskilde i form av medicinska eller sociala problem betraktas i regel som missbruk.

Med missbruk av narkotika menas all bruk av narkotika som inte är medicinskt. Vad som avses med narkotika framgår av narkotikastrafflagen. Med fortgående missbruk av narkotika menas i princip allt injektionsmissbruk samt dagligt missbruk oavsett intagningssätt och medel.

Det som avses med missbruk av flyktiga lösningsmedel är inandning i berusningssyfte av flyktiga lösningsmedel såsom toluen, trikloretylen, xylen och bensen. De uppräknade ämnena förekommer i ett stort antal produkter, till exempel fläckbortagningsmedel, lim, thinner, färger, kemtvättsvätska samt nagellacksborttagning. Ett fortgående missbruk av flyktiga lösningsmedel anses vara förhanden vid dagligt eller i annat fall regelbundet återkommande missbruk.

Syftet med vård enlig LVM är att motivera missbrukaren att frivilligt samverka till fortsatt behandling och stöd för att bli fri från sitt missbruk. För att bedöma om syftet med vården har uppnåtts ska det göras en noggrann prövning i varje enskilt fall. Tvångsvården ska upphöra när syftet med vården har uppnåtts. Om syftet inte uppnås får vård enligt LVM endast pågå i sex månader och får inte förlängas.

Den som omhändertas med stöd av LVM har rätt till ett offentligt biträde som är en advokat eller en jurist. Om Du är inblandad i ett mål som berör vård enligt LVM har Du möjlighet att begära att någon av juristerna på Lagerlöfs Advokatbyrå förordnas som biträde för Dig i målet. Det är förvaltningsrätten som står för kostnaderna för det offentliga biträdet.


Vård enligt LPT

LPT – Lag (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård

Den som lider av psykisk ohälsa kan omhändertas enligt LPT. Tvångsvård får enbart ges om personen som omhändertas lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård. Vården ska inte kunna tillgodoses på annat sätt än genom att personen är intagen på sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård. I sådana fall är det fråga om sluten psykiatrisk tvångsvård. I de fall där personen som blir föremål för tvångsvård behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård är det istället fråga om öppen psykiatrisk tvångsvård. Sluten psykiatrisk tvångsvård innebär att patienten hindras att lämna vårdinrättningens område eller den del av inrättningen där patienten ska vistas. Den som däremot ges öppen psykiatrisk tvångsvård får vistas utanför sjukvårdsinrättningen.

En förutsättning för att tvångsvård ska kunna ges är att vården inte kan ges på frivillig väg. Tvångsvård får inte heller ges om personens psykiska störning endast utgör en utvecklingsstörning. Vid bedömning om det föreligger vårdbehov ska det även tas hänsyn till om personen till följd av sin psykiska störning utgör en fara för annans personliga säkerhet eller fysiska och psykiska hälsa.

För att ett beslut om intagning för tvångsvård ska kunna fattas krävs det att en läkare utfärdrar ett intyg. Av läkaruntyget ska det framgå att det föreligger sannolika skäl för att förutsättningarna för sluten psykiatrisk tvångsvård av personen är uppfyllda. Läkarintyget ska dessutom bygga på en särskild läkarundersökning av en legitimerad läkare. Ett beslut om intagning fattas sedan av en chefsöverläkare och får inte fattas av den läkare som utfärdat läkarintyget.

Om chefsöverläkaren finner att patienten är i behov av tvångsvård utöver fyra veckor, ska chefsöverläkaren ansöka om medgivande till fortsatt vård hos förvaltningsrätten som ska besluta i frågan om fortsatt vård. Om rätten finner att vårdbehovet kvarstår får vården pågå längst i fyra månader. Om chefsöverläkarten därefter bedömer att vårdbehovet kvarstår får rätten på ansökan av cheföverläkaren medge att tvångsvården fortsäter utöver de fyra månader som tidigare medgetts. Ett sådant medgivande får lämnas för högst sex månader i taget. Chefsöverläkaren ska emellertid regelbundet överväga om vården kan avslutas.

När rätten fattar beslut om att en person ska tvångsomhändertas kan rätten reglera särskilda villkor som ska gälla för vården. Villkoren kan exempelvis innebära att patienten måste ta emot mediciner eller annan vård eller behandling, att patienten har skyldighet att hålla kontakt med en viss person eller att patienten har en skyldighet att vistas på ett hem eller annan institution för vård.

Den som omhändertas med stöd av LPT har rätt till ett offentligt biträde som är en advokat eller en jurist. Om Du är inblandad i ett mål som berör vård enligt LPT har Du möjlighet att begära att någon av juristerna på Lagerlöfs Advokatbyrå förordnas som biträde för Dig i målet. Det är förvaltningsrätten som står för kostnaderna för det offentliga biträdet.