Häktning av EU-medborgare- diskriminering?

Kategori: Brottmål, Rättsfall,

HäktetOm en misstänkt döms för brott och är häktad, kan rätten besluta om att den misstänkte ska kvarstanna i häkte till dess att domen vinner laga kraft (inte kan överklagas längre). Häktning kan ske om det för brottet är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att den misstänkte avviker eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff (s.k. flyktfara). Det har varit vanligt förekommande att EU-medborgare, utan hemvist i Sverige, som har dömts till kortare fängelsestraff för exempelvis rattfylleri har kvarhållits i häkte med hänvisning till flyktfara. Motsvarande har som regel inte skett av svenska medborgare/ personer med hemvist i Sverige. Invändningar har gjorts om att häktningen av EU-medborgare skulle strida mot likabehandlingsprincipen inom EU, som i korthet innebär att unionsmedborgare som befinner sig i samma situation ska behandlas lika i rättsligt hänseende, oberoende av nationalitet, om det inte finns något uttryckligt undantag. Högsta domstolen har därför prövat frågan om det med hänsyn till likabehandlingsprincipen fanns hinder mot häktning av en litauisk medborgare som dömts till tre månaders fängelse för narkotikasmuggling (mål nr Ö 5052-16).

 

Högsta domstolen konstaterade att för att indirekt diskriminering på grund av nationalitet ska föreligga förutsätts att lika situationer behandlas olika eller att olika situationer behandlas lika. Syftet med häktning på grund av flyktfara efter att dom har meddelats är främst att för att förhindra att den dömde undanhåller sig straffet. Systemen med europeisk arresteringsorder och erkännande av domar för straffverkställighet kan inte användas för att säkerställa en verkställighet om en frihetsberövande påföljd understigande fyra månader hade dömts ut. Högsta domstolen konstaterade därmed att om den dömde lämnade Sverige skulle verkställighet av fängelsestraffet endast kunna ske om den dömde också frivilligt återvände till Sverige.  Med hänsyn till de skillnader i möjlighet till verkställighet av straffet som därmed fanns mellan den litauiske medborgaren och en person med hemvist i Sverige kunde de enligt Högsta domstolens mening inte anses vara i samma situation. Därmed kunde heller ingen indirekt diskriminering anses föreligga när den litauiske medborgaren förklarades vara fortsatt häktad.

Nödvärnsrätt; om någon vägrar lämna Din bostad

Kategori: Brottmål, Rättsfall,

husA och B hade tidigare varit tillsammans och hade ett gemensamt barn C. A skulle hämta C hemma hos B en viss tid enligt överenskommelse. A kom före utsatt tid till B.s lägenhet. B släppte in A i lägenheten, men bad henne lämna densamma och komma tillbaka på utsatt tid. A ville inte lämna lägenheten. För att få ut A ur lägenheten tog B ett hårt grepp om A runt dennas arm så att ett blåmärke uppstod. B hade också knuffat A så att hon slog i sin axel, fick ont och ett blåmärke.

I tingsrätten dömdes B för att ha misshandlat A. Han dömdes till villkorlig dom och samhällstjänst 75 timmar. Tingsrätten konstaterade att om man valt fängelse skulle påföljden motsvara två månaders fängelse.

B överklagade till hovrätten som friade honom. Hovrätten konstaterade det föreligger rätt till nödvärn om någon vägrar att lämna en bostad efter tillsägelse. (24 kap 1 § andra stycket brottsbalken). Hovrätten konstaterade vidare att rätten till nödvärn också föreligger om den person som ska avlägsnas har kommit in i bostaden på lovligt sätt.

Hovrätten fann det klarlagt att B flera gånger bett A att lämna lägenheten, men att A vägrat detta. Under sådana omständigheter hade B rätt att utöva våld för att få ut A om våldet inte kan anses som uppenbart oförsvarligt.

Hovrätten prövade om det fanns några särskilda skäl för A att vara kvar i lägenheten. Några sådana skäl fann man inte och då ansåg man att greppa tag i och knuffa ut A inte kunde anses som uppenbart oförsvarligt. Därför ogillades åtalet mot B som friades.

Advokat Marie Lagerlöf

Bostadsbedrägeri

Kategori: Brottmål, Rättsfall,

bostadBostadsmarknaden i Sverige kan vara tuff med ett utbud av bostäder som inte alltid matchar efterfrågan. Den som lekt med tanken att trissa upp sitt försäljningspris får dock tänka om.  Den 24 februari 2016 fastslog Högsta domsolen att det är att anse som bedrägeri att lämna falska bud vid bostadsförsäljning.

I målet stod en kvinna åtalad för att under falskt namn ha lämnat flera bud på sina föräldrars lägenhet i Solna. Följden av de falska buden var att slutpriset höjdes upp med i vart fall 200 000 kronor. Inför försäljningen hade utgångspriset satts till 3,4 miljoner kronor. Trots att säljarna ansåg priset vara lågt kom budgivningen inte igång. Endast ett bud om 3 miljoner kronor inkom. Dottern tog då tillfället i akt att försöka höja upp priset och lade ett bud på 100 000 kronor. Kort därpå höjde hon priset med ytterligare 75 000 kronor vilket resulterade i att intressenten drog sig ur budgivningen. Efter en kortare tid kom nya intressenter att lägga ett bud på 3,2 miljoner kronor. Dottern lade då återigen ett bud på 50 000 kronor mer. Först efter att intressenterna höjt priset på nytt med ett mindre belopp upphörde de falska budgivningarna och köpet gick igenom. Vid kontroll upptäcktes att de falska buden inkommit under namn som inte existerade. Misstankarna riktades mot dottern och hennes föräldrar och åtal väcktes för bedrägeri.

Tingsrätten dömde dottern för bedrägeri medan hennes föräldrar friades. Hovrätten friade dock dottern med motiveringen att det inte var visat att köparna lidit skada av de falska buden och därför hade heller inte någon lidit någon motsvarande vinning.

Högsta domstolen beslutade att ta upp målet för prövning av huruvida rekvisiten (förutsättningar för att en gärning är att anse som straffbar) för bedrägeri var uppfyllda. Högsta domstolen ansåg att processen om att överenskommelse om pris ska ske på marknadsmässiga grunder genom de falska buden hade kullkastats till fördel för säljarna och till nackdel för köparna. Att förutsättningarna för en korrekt budgivning hade rubbats innebar en ekonomisk skada för köparna och en motsvarande vinning för säljarna. Genom de falska buden hade dottern vilselett köparna, orsakat dem ekonomisk skada samt avsiktligt berett sina förändrar motsvarande vinning. Högsta domstolen ansåg att gärningen var att bedöma som bedrägeri. Dottern dömdes till villkorlig dom, dagsböter samt att betala skadestånd till köparna.

Jur. kand. Ebba Gerleman

Hemfridsbrott i eget hem

Kategori: Brottmål,

byssjaTre syskon ägde gemensamt en bod (byssja) som stod på en fastighet i Göteborgs skärgård. Boden var omhändertagen och sköttes (förvaltades) av en god man (advokat) eftersom syskonen var ovänner. Ett av syskonen bodde olovligen i boden trots att den gode mannen hade uppmanat honom att flytta och lämna boden. Det hade inte brodern gjort; tvärtom hade han bytt lås och fortsatt använda boden som bostad.

De två andra syskonen gick in i boden. Fråga uppstod om dessa syskon gjort sig skyldiga till hemfridsbrott, trots att de ägde boden tillsammans med brodern som olovligen hade bosatt sig i boden.

Domstolarna konstaterade att det räcker att man bor i boden (bostaden) för att någon ska kunna begå hemfridsbrott.  Detta till och med om man bor där olovligen. Eftersom de andra två syskonen visste om att deras bror inte ville att de skulle gå in i boden ansåg domstolen att dessa syskon olovligen trängt in i boden. Detta trots att de faktiskt ägde 2/3 av fastigheten.

Syskonen dömdes till 30 dagsböter vardera.

Advokat Marie Lagerlöf

Håll i hunden!

Kategori: Brottmål,

hundSvea Hovrätts dom 2015-12-30 i mål B 9545-15

Karin har en hund, Morris, vars utseende liknar en American Staffordshire terrier. Genom ett beslut från polisen var Karin tvungen att ha Morris kopplad och försedd med munkorg när Morris vistades utomhus. Undantaget var när Morris vistades på hundrastplats. Där behövde Morris inte ha koppel men väl munkorg.

Morris hade vistats lös på en hundrastgård tillsammans med ytterligare en hund. Morris hade därefter smitit från hundrastgården. Här utanför har Morris attackerat en kvinna, Zara och hennes hund, Fido. Zara fick skador i form av sår och blåmärken på händerna och en skada på foten.

Åklagaren åtalade Karin för att av oaktsamhet ha tillfogat Zara skadorna och att Morris inte hade på sig munkorg utanför rastgården.

Södertörns tingsrätt ansåg inte att Karin varit oaktsam och borde hon inte ha insett att det förelåg en risk för att Morris skulle angripa Zara.

Tingsrätten konstaterade att Karin inte hade haft Morris kopplad och att hon inte heller hade haft Morris under uppsikt hela tiden, eftersom Morris kunde smita från hundrastplatsen. Däremot fann tingsrätten att Morris till största sannolikhet hade sin munkorg på sig. Därför fann tingsrätten inte att Karin varit oaktsamt på sådant sätt att Zara blivit skadad.

Karin friades helt vid tingsrätten.

Både åklagaren och Zara överklagade tingsrättens dom. Svea hovrätt ändrade tingsrättens dom och fällde Karin för vållande till kroppsskada och brott mot lagen om tillsyn över hundar.

Hovrätten ansåg att även om Morris hade haft munkorg på sig när han lämnade hundrastgården så var det klarlagt att munkorgen lätt kunde avlägsnas. Detta visste Karin om. I och med att Karin visste om detta så borde hon ha förstått att Morris kunde ta sig ut ur rastgården och hamna i konflikt och angripa andra hundar och människor som också skett. Karin borde ha förstått att munkorgen skulle ha kunnat lossna. Därför ansåg hovrätten att Karin varit oaktsam och att hennes oaktsamhet lett till att Zara skadats.

Karin dömdes till dagsböter 60 á 50 kr och att betala delar av rättegångskostnader om 4 600 kr samt 500 kr till brottsoffermyndigheten.

Rätten att få med sig förhör under en pågående förundersökning

Kategori: Brottmål,

förhörPolismyndigheten får under en förundersökning hålla förhör med envar som antas kunna lämna upplysningar av betydelse för utredningen. När en utsaga är nedtecknad eller upptagen ska den hörde innan förhöret avslutas ges tillfälle att granska utsagan. Granskningen kan låta sig göras antingen genom att utsagan läses upp eller att den hörde på annat sätt bereds tillfälle att granska utsagan. Om den hörde inte är misstänkt ska en begäran om att få ta del av förhöret, dvs. rätten att få ta förhöret med sig, bedömas i enlighet med bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen. Det bör framhållas att varken målsäganden eller vittnen m.m. är part i en pågående förundersökning och åtnjuter således inte de rättigheter som tillskrivs en part. Varför en begäran om att få ta del av allmän handling ska prövas enligt 18 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen d.v.s. förundersökningssekretess.

Om förundersökningen har kommit så långt att någon är skäligen misstänkt för brott ska den misstänkte då denne hörs underrättas om misstanke. I och med att den hörde delges misstanke har han/hon och dennes försvarare rätt att fortlöpande under pågående förundersökning, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av det som förekommit vid förundersökningen. Utredaren ska pröva en begäran om att ta del av förundersökningens fortlöpande med stöd av bestämmelserna i 23 kap. 18 § rättegångsbalken. Efter att förundersökningen blivit nedlagd åtnjuter den misstänkte motsvarande rättighet om att få ta del av förundersökningen men då bedöms begäran med stöd av 35 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen.

Vid en begäran om att få ta del av allmänna handlingar måste handläggaren först och främst kontrollera om begärda handlingar är upprättade. Enligt 2 kap 7 § tryckfrihetsförordningen anses en handling vara upprättad när den har expedierats och en handling som inte har expedierats anses vara upprättad när det ärende, till vilken den hänför sig till, har slutbehandlats eller om handlingen inte hänför sig till visst ärende, när den har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts. Således kan polismyndigheten inte lämna ut ett förhör under förundersökningens fortlöpande eftersom handlingen (förhöret) inte är upprättad. Grunden är att ärendet dvs. förundersökningen till vilken handlingen hänför sig till inte är slutbehandlad.

Eftersom handlingarna i en fortgående förundersökning inte är upprättade får inte heller den misstänkte eller övriga involverade i ärendet på något sätt skriva av, avbilda eller för den delen spela in ett förhör för att ta med sig. Detta trots att utsagan är uppläst och godkänd dvs. protokollet är justerat.

Förbud mot dubbel bestraffning, nytt vägledande avgörande från HD

Kategori: Brottmål, Rättsfall,

straffTidigare gällde att den som lämnat oriktiga uppgifter till Skatteverket dels kunde bli åtalade för skattebrott och dels bli skyldig att betala ett skattetillägg. I februari 2009 slog EU-domstolen i ett uppmärksammat avgörande (Zolotuchin mot Ryssland) fast att man enligt Europakonventionen har rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma brott. Avgörandet, trots att det inte avsåg just skattebrott, har ansetts vara applicerbart även på situationer där en person både blir dömd för brott och erhåller skattetillägg för samma gärning. Skattetillägget, eftersom det är högre än den summa skatt som man undanhållit från Skatteverket, är att betrakta som ett straff.

Sedan det blivit fastslaget att man inte får dömas för skattebrott samtidigt som man åläggs ett skattetillägg avseende samma gärning har en mängd personer ansökt om, och beviljats, s.k. resning (resning innebär att domen hävs och målet återupptas).

Högsta domstolen beviljade den 21 oktober 2015 resning i ett brottmål från 2009. Ansökan om resning gjordes av en person som av hovrätten hade blivit dömd till två år och sex månaders fängelse för grovt bokföringsbrott och grovt skattebrott. Personen hade därutöver av Skatteverket vid två olika tillfällen ålagts att betala två skattetillägg för taxeringsåret 2000 (dels avseende skatt för inkomst av tjänst och dels skatt för inkomst av näringsverksamhet).

Efter att personen blivit dömd för brott undanröjdes Skatteverkets båda beslut om skattetillägg med hänvisning till att skattetilläggen kränkte personens rätt att inte bli lagförd eller straffad två gånger för samma gärning. Personen som blivit dömd ansåg dock att denne även skulle befrias från straffrättsligt ansvar. Detta eftersom de två besluten om skattetillägg, enligt personen, skulle ha medfört att en brottsmålsprocess aldrig skulle ha ägt rum. Skattetillägget avseende inkomst av näringsverksamhet hade beslutats innan åklagaren väckte åtal för brott. Högsta domstolen ansåg att beslutet vid åtalets väckande utgjorde hinder mot att lagföra honom för den delen av den brottsliga gärningen som avsåg inkomst av näringsverksamhet. Personen beviljades därför resning i denna del av brottmålet.

Det andra skattetillägget, avseende inkomst av tjänst, hade dock beslutats efter att åklagaren väckt åtal. Personen menade att eftersom beslutet vunnit laga kraft före brottmålsdomen så förelåg det hinder för lagföring även rörande den del som avsåg inkomst av tjänst. Högsta domstolen ansåg emellertid att avgörande för frågan om vilket förfarande som är att anse som rättstridigt inte är tidpunkten för avslut utan tidpunkten för inledande. Eftersom brottmålsprocessen hade inletts före skattetillägget så var det skattetillägget som var att betrakta som rättsstridigt. Skattetillägget var därför det förfarande som rätteligen aldrig skulle ha inletts. Brottmålsförfarande var därmed att anse som korrekt. Högsta domstolen avslog därför personens resningsansökan i denna del av brottmålet.

* Laga kraft innebär att ett beslut eller en dom inte kan överklagas mer och ska verkställas.

Kontaktförbud

Kategori: Brottmål,

kontaktförbud Att bli utsatt för brott är många gånger förenat med en rädsla av att bli uppsökt av gärningsmannen. Detta gäller särskilt om man har haft en personlig relation till gärningsmannen.

Ett s.k. kontaktförbud kan beviljas om det finns en klar och konkret risk för att personen kommer att trakassera, förfölja eller begå brott mot den som är i behov av skydd. Beslut om kontaktförbud fattas av åklagare som gör en riskbedömning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Inför ett beslut måste åklagaren göra en så kallad proportionalitetsbedömning. Detta innebär att åklagaren ska väga skälen för ett förbud mot de konsekvenser som förbudet skulle innebära för den förbudet avser.

Det finns fyra typer av kontaktförbud.

Kontaktförbud

Den förbudet gäller får inte besöka, kontakta eller följa efter den skyddade personen.

Utvidgat kontaktförbud

Den förbudet gäller får inte besöka , uppehålla sig i närheten av den skyddade personens bostad eller arbetsplats. Även andra platser för den skyddade personer brukar vara kan omfattas av förbudet.

Särskilt utvidgat kontaktförbud

Den förbudet gäller får inte vistas i ett större område runt den skyddade personens bostad, arbetsplats eller andra ställen där hon eller han brukar vara. För att denna typ av kontaktförbud ska meddelas ska det ha föregåtts av att den som förbudet avser har brutit mot ett tidigare meddelat utvidgat kontaktförbud.

Ett särskilt utvidgat kontaktförbud förenas som regel med att den som förbudet avser beläggs med fotboja som elektroniskt övervakar att personen inte bryter mot förbudet.

Kontaktförbud i gemensam bostad

Om den som förbudet avser delar bostad med den skyddade personen får den som förbudet avser inte längre vistas i den gemensamma bostaden.

Ett kontaktförbud meddelas för viss tid (max ett år) Ett kontaktförbud kan därefter förlängas me högst ett år i taget. Vid ett kontaktförbud är det viktigt att den skyddade personen inte uppsöker eller kontaktar den om förbudet avser. En sådan kontakt är inte olaglig men ger skäl att ifrågasätta behovet av kontaktförbud. Om den som förbudet avser kontaktar den skyddade personen ska polis underrättas.

Om skyddade personen uppsöks och den skyddade personen inte kan ta sig därifrån så ska denne inte tveka att ringa till 112. Polis kommer då att komma till platsen och föra bort den som förbudet avser. Vid en överträdelse av ett kontaktförbud kan böter eller fängelse i upp till ett år utdömas.

Undantag från kontaktförbudet finns men är mycket begränsade. Ett exempel på situationer då det kan accepteras att förbudet överträds är exempelvis om ett gemensamt barn blir svårt akut sjuk och det är viktigt att den skyddade personen omedelbart underrättas om detta.

Särskild företrädare för barn- vad är det?

Kategori: Brottmål,

Särskild företrädare för barnJuristerna på Lagerlöfs advokatbyrå åtar sig uppdrag som bland annat särskild företrädare för barn. Vad innebär då detta?

Vid misstanke om att ett barn har blivit utsatt för brott, samt att det bedöms att barnets vårdnadshavare inte kan tillvarata barnets intresse, utses en särskild företrädare för barnet. Är den misstänkte personen exempelvis make/maka, sambo, barn eller nära vän till vårdnadshavaren kan det finnas anledning att befara att han eller hon inte fullt ut kan ta tillvara barnets rätt. Så kan även vara fallet om den misstänkte är en släkting eller en nära vän till vårdnadshavaren.

Om vårdnadshavaren inte kan tillvarata barnens rätt innebär detta att utredning av ett eventuellt brott kan bli mycket svårgenomförd. Möjligheterna att inställa barnet till förhör är mycket begränsade utan vårdnadshavarens samtycke. Likaså kan det bli svårt att genomföra nödvändiga läkarundersökningar för dokumentation av skador. Många gånger är det även olämpligt att utfärda en kallelse till förhör av barnet då detta kan innebära att den misstänkte påverkar de uppgifter som barnet annars skulle ha lämnat. Genom att utse en särskild företrädare förbättras möjligheterna till en väl fungerande utredning samt tillser att barnens rättigheter i en eventuell efterföljande rättegång tillvaratas, exempelvis genom att vårdnadshavaren inte kan förhindra en skadeståndstalan från barnet.

Tingsrätten utser den särskilda företrädaren för barnet efter ansökan från åklagare. Som regel sker förordnandet med mycket kort varsel i samband med att det beslutas om att hålla förhör med barnet. Många gånger hålls förhöret redan en eller några få dagar efter att ansökan om särskild företrädare inkommit till tingsrätten. Den särskilda företrädaren har att se till att barnet kommer till förhöret. Det allra vanligaste är att barnet hämtas i skolan av den särskilde företrädaren. Barnet har med sig en kontaktperson från skolan som stöd och trygghet. Den särskilda företrädaren lyssnar på förhöret i ett angränsande rum och tillser efter förhörets slut att barnet kommer säkert tillbaka till skolan. För det fall det blir aktuell om en utredningsåtgärd som kräver vårdnadshavarens samtycke, exempelvis medicinsk undersökning, är det den särskilda företrädaren som fattar beslut om detta.

Oftast är personal från socialtjänsten närvarande vid förhöret för att i fall med allvarliga misstankar om missförhållanden kunna göra ett omedelbart omhändertagande eller, då det inte bedöms finnas en allvarlig risk, erbjuda insatser till familjen. När förhöret är klart underrättar polisen vårdnadshavaren om att förhör har ägt rum och eventuella förhör med den misstänkte och eventuella vittnen hålls.

I de fall där åklagaren bedömer att det framkommit sådana uppgifter under förundersökningen att det finns anledning att väcka åtal mot den misstänkte fortsätter den särskilda företrädarens uppdrag även i en efterföljande rättegång. Det blir då upp till den särskilde företrädaren att föra barnets talan om eventuellt skadestånd mot den misstänkte.

Att vara vittne

Kategori: Brottmål,

Att vara vittne till en brottslig handling kan många gånger innebära att man måste att vara vittneinställa sig i tingsrätten och berätta inför domstolen om sina iakttagelser. För en del kan detta komma som en obehaglig överraskning, särskilt om det är fråga om allvarlig brottslighet och det har gått lång tid sedan man hördes hos polisen. Det är inte ovanligt att man har många frågor om vad som ska hända, vilka skyldigheter man har och vilka rättigheter man har.

För en del personer ter det sig märkligt att man måste berätta om sina iakttagelser en gång till då man redan berättat allt man vet för polisen. Förhören från de vittnen som hörts av polisen finns intagna i den utredning, förundersökning, som sammanställts inför åtalet. Det råder muntlighetsprincip vid svenska domstolar, vilket innebär att domstolen inte läser förundersökningen i samband med sin prövning av målet. Allt skriftligt material som åklagaren eller annan aktör vill lägga fram som bevis under rättegången måste läsas upp inför rätten. Muntlighetsprincipen innebär också att vittnesmålet ska avläggas muntligen. Åklagaren, försvarsadvokaten samt eventuellt rätten ska ha möjlighet att ställa frågor till vittnet rörande dennes iakttagelser. Det är därför mycket viktigt att vittnesmålet framställs muntligen under rättegången.

En vanlig fråga från vittnen är om man är skyldig att vittna. Svaret på den frågan är ja. Det råder lagstadgad vittnesplikt i Sverige och du är skyldig att inställa dig i domstol om du kallas som vittne. Det finns dock undantag från vittnesplikten, bland annat för personer som är närstående till den tilltalade eller målsäganden. Det förekommer att vittnen känner obehag inför att avlägga vittnesmål eftersom de av någon anledning känner rädsla för den tilltalade. Ibland ställs frågan om den tilltalade verkligen måste få kännedom om vem som avlägger vittnesmål. I Sverige tillåts inga anonyma vittnen. Den tilltalade har rätt att få veta vem som vittnar och vad denna personen säger. Detta är en grundläggande rättighet och rättssäkerhetsgaranti för att den tilltalade ska kunna försvara sig mot de anklagelser som riktas mot denne. I de allra flesta fall saknas anledning att vara rädd för repressalier med anledning av att man avlägger vittnesmål. Att hota någon i syfte att avskräcka denna från att avlägga vittnesmål utgör en brottslig gärning som kallas övergrepp i rättssak. Har man blivit utsatt för hot är det mycket viktigt att detta kommer till polisens och åklagarens kännedom.

Känner man som vittne rädsla eller starkt obehag inför att avlägga sitt vittnesmål inför den tilltalade finns det en möjlighet att få s.k. medhörning. Medhörning innebär att den tilltalade under förhöret får lämna salen och lyssna på det som sägs inifrån ett annat rum. Den tilltalades advokat sitter dock kvar i salen och har möjlighet att ställa frågor till vittnet. Medhörning utgör ett undantag från den tilltalades rätt att närvara i rättssalen under hela förhandlingen och beslut om detta fattas av rätten efter framställd begäran om medhörning. En förutsättning för att bevilja medhörning är att den som avlägger vittnesmålet känner sig förhindrad från att tala fritt inför den tilltalade. Begärs medhörning är det en god idé att meddela tingsrätten detta i god tid, exempelvis när man skickar in delgivningskvittot till tingsrätten(handling som visar att man tagit del av kallelsen till rättegången).

Som vittne är man vidare skyldig att tala sanning och att berätta allt man vet om gärningen. Som vittne, för det fall man inte är närstående till någon av parterna, avlägger vittnesed. Detta innebär att man talar under straffansvar och om man medvetet ljuger eller förtiger sanningen kan man dömas för ett brott som kallas mened. Som vittne är det vanligt att man kan känna en oro av att inte kunna berätta korrekt på grund av svikande minnesbild. Det är dock inget ovanligt att minnesbilden förändras något över tid eller att man har glömmer bort detaljer. Är man som vittne osäker på någon uppgift ska man berätta detta och att man kommer ihåg fel innebär inte att man gör sig skyldig till mened. För det fall att man som vittne inte kommer ihåg eller avviker från vad man berättat hos polisen kan uppgifter från det skriftliga förhöret i förundersökningen läsas upp av åklagare eller försvarsadvokaten.

Vittnesförhören spelas in digitalt med ljud och bild för att kunna spelas upp av hovrätten vid ett eventuellt överklagande. Detta innebär att man som vittne inte behöver komma till en förhandling i hovrätten och på nytt avlägga sitt vittnesmål om målet överklagas.

I tingsrättens lokaler brukar det som regel finnas s.k. vittnesstöd som går runt och talar med vittnen inför deras vittnesmål och förklarar närmare hur processen går till. Det är god idé att komma lite före tiden man är kallad att vittna och tala med vittnesstöden innan man går in i salen om man känner sig osäker eller nervös. För det fall att du som vittne har fler frågor kring ovanstående så kan du även ta kontakt med vittnesstöden före förhandlingsdagen. Kontaktuppgifter brukar kunna hittas på domstolens hemsida.

//Ebba Gerleman