Mahr – gångbart i Sverige?

Kategori: Ekonomisk familjerätt, Rättsfall,

mahrMahr är en sorts hemgift till kvinnan som utgör en obligatorisk del i ett muslimskt äktenskap. Mahr innebär att mannen lovar att överlåta viss egendom till kvinnan vid äktenskapets ingående och/eller vid händelse av skilsmässa. På så sätt garanterar mahr kvinnan ekonomiskt skydd och fyller en viktig funktion i islamisk familjerätt.

Även om någon motsvarighet till mahr inte finns i svensk rätt, är det möjligt att dra frågan om utdömande av mahr vid skilsmässa inför svensk domstol. Det är dock ännu inte helt klarlagt hur mahr ska behandlas inom det svenska rättssystemet.

För det första är lagvalsfrågan, alltså om svensk lag eller utländsk lag ska tillämpas, av betydelse för utgången i målet. Föreligger stark anknytning till ett annat land blir ofta utgången att utländsk lag ska tillämpas och att mahr då också döms ut. Om istället svensk lag ska tillämpas får domstolen tillämpa de svenska bestämmelser som ligger närmast till hands, så som regler om bodelning.

För det andra är det också av betydelse hur mahr ska klassificeras rättsligt. I princip är fyra alternativ aktuella:

  1. Mahr ska betraktas som ett eget rättsinstitut
  2. Mahr ska betraktas som en reglering av makars förmögenhetsförhållande
  3. Mahr ska betraktas som reglering av makens underhållsskyldighet
  4. Mahr ska betraktas som en utfästelse om gåva

Många gånger har domstolen valt att betrakta mahr som en reglering av makars förmögenhetsförhållande, men rättsläget är ännu oklart.

Högsta domstolen har nyligen beslutat att ett fall gällande mahr ska få prövningstillstånd i hovrätten och förhoppningsvis kommer rättsläget då klargöras ytterligare.

Jur. stud Thea Palmqvist

EU:s nya arvsförordning

Kategori: Ekonomisk familjerätt,

arvEU:s nya arvsförordning trädde i kraft den 17 augusti 2015. Förordningen innebär att (nästan) alla EU- länder inklusive Sverige får gemensamma regler gällande internationell privaträtt på arvsområdet.

Storbritannien, Irland och Danmark, har ställt sig utanför förordningen.

EU:s nya arvsförordning kompletteras i Sverige av en ny internationell arvslag (IAL), som även trädde i kraft den 17 augusti 2015 och har ersatt två av Sveriges lagar, närmare bestämt lagen om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo (IDL) och lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som hade hemvist här i riket. Ikraftträdandet av EU:s förordning och IAL har inneburit stora förändringar på det internationella arvsrättsliga området.

En nyhet är att det införs ett så kallat arvsintyg. Vad är ett arvsintyg och vad syftar det till?

EU:s arvsförordning avser att underlätta för medborgare inom EU att hävda sina rättigheter vid arv med gränsöverskridande verkan. Genom arvsförordningen införs ett europeiskt arvsintyg. Det europeiska arvsintyget ska främja snabba, smidiga och effektiva avgöranden i gränsöverskridande arvsärenden genom att ge berörda personer, såsom arvingar, testamentstagare, testamentsexekutorer (person som förvaltar och skiftar dödsbo enligt den avlidnes testamente) och boutredningsmän, ett enkelt sätt att bevisa sin ställning och/eller sina rättigheter och befogenheter i en annan stat, där t.ex. kvarlåtenskapen finns. Arvsintyget är inte ett obligatoriskt dokument och avser inte heller att ersätta nationella dokument som används för liknande ändamål i medlemsstaterna. Ett arvsintyg ha dock rättsverkningar i alla medlemsstater utan att det krävs något särskilt förordnande. Inga myndigheter eller personer som mottagit ett arvsintyg, som utfärdats i en annan stat har rätt att begära att det i stället ska redovisas en dom, officiell handling eller förlikning inför domstol.

Vad som i det enskilda fallet kan framgå av ett arvsintyg och vilka underlag som krävs för att få ett arvsintyg utfärdat, hänger nära samman med i vilket syfte intyget utfärdas. Av ett arvsintyg kan framgå vilken ställning och/eller rättigheter som tillkommer en arvinge eller testamentstagare liksom deras arvslott. I ett arvsintyg kan också anges att en arvinge eller testamentstagare tilldelas en viss specifik tillgång som ingår i kvarlåtenskapen. Vidare kan en boutredningsman eller testamentsexekutor utverka ett arvsintyg för att visa sin befogenhet.

Ansökan om ett arvsintyg görs lättast på Skatteverkets hemsida. Det är dock lämpligt att rådfråga eller för den delen ta hjälp av en advokatbyrå vid ansökan om arvsintyg.

En annan nyhet enligt EU:s arvsförordning är att den avlidnes hemvist som huvudregel avgör vilket lands lag som ska tillämpas på arvsfrågan och avser hela arvet, dvs. även tillvägagångssättet. Alltså frångås den tidigare gällande medborgarskapsprincipen. Nämnda princip innebär att medborgarskapet styr arvet t.ex. för en spansk medborgare bosatt i Sverige, gäller spansk rätt vid arvsfördelningen. I stället kommer hemvistlandets lag att vara huvudregel, vilket innebär att svensk lag tillämpas på hela arvet. Svensk lag ska även styra tillvägagångssättet.

Den enskilde kan emellertid införa medborgarskapet som fördelningsgrund genom testamentet, ett så kallat lagvalsförordnande.

Det ska avslutningsvis nämnas att medlemsstaternas rätt att arvsbeskatta sin befolkning inte påverkas genom arvsförordningen. Förordningen omfattar inte skattefrågor. Idag har majoriteten av medlemsstaterna arvsskatt. I Sverige upphävdes arvs- och gåvoskatten 2005. Sistnämnda kan således skattemässigt påverka ett arvsskifte för den som har hemvist i Sverige men är medborgare i en annan EU stat.

Bodelning efter att ett samboförhållande har upphört

Kategori: Ekonomisk familjerätt,

bodelningNär ett samboförhållande upphör på annat skäl än att samborna ingår äktenskap med varandra, ska det ske en bodelning om någon av samborna begär det. Det som ska bodelas är samboegendom; främst den gemensamma bostaden och bohaget. Oavsett vem som äger egendomen.

Om sambo vill att det ska ske en bodelning måste det ske senast ett år efter att förhållandet upphörde.

Det är den sambo som påstår att den begärt bodelning inom tidsfristen som måste visa sitt påstående. Det finns inga särskilda regler om hur framställningen om bodelningen ska göras. Muntlig framställning går bra, men är det bäst att man gör det skriftligen och ser till att få en bekräftelse från motparten att den tagit emot begäran.

Om en begäran inte sker inom rätt tid har man inte rätt till bodelning utan vardera part behåller sin egendom.

Vad är en bodelning?

Kategori: Ekonomisk familjerätt,

boI dagligt tal menar man med bodelning ett förfarande genom vilket ett gemensamt bo delas upp mellan två personer. En bodelning i dess mera strikta bemärkelse är emellertid ett avtal. Ett avtal som handlar om hur två personer, som har varit gifta eller sambor med varandra, på ett någotsånär vettigt och rättvist sätt ska lösa upp den egendomsgemenskap som vanligen uppkommer när två människor lever tillsammans. Skillnaden mellan bodelning efter (eller under) ett äktenskap och efter ett samboförhållande är att den senare är betydligt mindre omfattande, eftersom en sambobodelning bara omfattar s k sambobohag och sambobostad, medan en bodelning efter (eller under) ett äktenskap omfattar allt parternas giftorättsgods (se kollegan Johans artikel om enskild egendom här på hemsidan!).

Man kan före eller under äktenskapets eller samboförhållandets gång avtala om att viss egendom ska vara undantagen från parternas egendomsgemenskap, och detta gör man med en annan typ av avtal, nämligen äktenskapsförord eller samboavtal.

En vanlig missuppfattning är att man tror att parternas egendom blir gemensam när man ingår äktenskap. Detta är fel. Äganderätten berörs överhuvudtaget inte, utan Du fortsätter att äga Din egendom och ansvara för Dina skulder, och jag fortsätter att äga min egendom och ansvara för mina skulder även när vi har gift oss eller blivit sambor!

Det som i stället inträffar när vi gifter oss är att Du får giftorätt i min egendom, och jag får giftorätt i Din egendom (såvida inte vi har avtalat bort detta genom ett äktenskapsförord, naturligtvis!). Giftorätten har inget med äganderätten att göra, utan den är en latent (”svävande”) rätt att i framtiden, när äktenskapet upplöses (vi bortser här från möjligheten att avtala om bodelning även under pågående äktenskap), genom en bodelning få, eller få behålla, en andel av det sammanlagda nettovärdet av parternas egendom. Andelen är enligt lagens huvudregel 50%. Med nettovärdet avses tillgångarnas värde minus skulderna.

Som definition av vad ett avtal är brukar man i vanliga fall ange att det är en frivillig rätts-handling mellan två eller flera parter. Det speciella med avtalstypen bodelning är att den enligt lagens huvudregel är obligatorisk. Ett vanligt avtal kan Du alltid välja att antingen ingå, eller avstå från. Det senare är för det fall att Din tänkta motpart och Du inte kan komma överens om villkoren för avtalet. Är varan för dyr, så avstår Du helt enkelt från att köpa den. När det gäller bodelning däremot, så kan Du inte låta bli att ingå avtal bara för att Du tycker att motpartens krav är obefogade, utan det räcker att den ena parten kräver att bodelning skall ske, så måste bodelning ske.

För att säkerställa så den part som helst skulle slippa undan inte ska kunna omintetgöra en bodelning genom att krångla, så finns det regler om hur man kan åstadkomma en sådan genom tvång. Den part som vill att en bodelning skall ske kan begära att rätten skall utse en s k bodelningsförrättare, vars uppgift det är att se till så bodelningen verkligen kommer till stånd. Denne skall i första hand försöka förmå parterna att komma överens, men har i sista hand befogenhet att förrätta ett s k tvångsskifte, dvs att själv bestämma hur fördelningen mellan parterna ska ske, även om detta skulle gå mot någon av parternas vilja.

Vad är enskild egendom och vad är giftorättsgods?

Kategori: Ekonomisk familjerätt,

egendom

När ett äktenskap upplöses ska makarnas egendom fördelas mellan parterna genom bodelning. Bodelning behövs dock inte, om makarna har endast enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken. Men vad utgör då enskild egendom?

Egendom som, till följd av att den uppfyller något av villkoren i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken, ingår inte i en bodelning. Exempel på sådan egendom är sådan som på grund av äktenskapsförord eller förbehåll i testamente eller gåvobrev tillhör den ena parten som dennes enskilda egendom i ett äktenskap eller ett registrerat partnerskap. Om en viss egendom trätt i en annan egendoms ställe, exempelvis pengar från försäljning av den enskilda egendomen, blir den nya egendomen också enskild egendom. Viktigt att veta är däremot att avkastning från enskild egendom, exempelvis utdelning på aktier, blir giftorättsgods om inget annat föreskrivits i samband med att egendomen gjordes enskild. Det kan därför vara viktigt att formulera detta i ett äktenskapsförord eller testamente.

Den enskilda egendomen ingår inte i bodelningen vid äktenskapsskillnad eller den ena partens dödsfall, om inte den ägande parten medger det. Giftorättsgods däremot, ska i motsats till enskild egendom ingå i en bodelning i samband med äktenskapsskillnad eller om någon av makarna dör. Makars egendom är som huvudregel giftorättsgods och man måste registrera ett äktenskapsförord, en gåva mellan makar eller en bodelning för att den inte längre ska vara det.

Kort om laglott och förskott på arv

Kategori: Ekonomisk familjerätt,

laglottLaglott

Som bröstarvinge har man rätt till att utfå sin laglott. Hälften av den arvslott, som enligt lag tillkommer bröstarvinge, utgör hans laglott. Detta framgår av 7 kap 1 § Ärvdabalken (ÄB). Resterande del har arvslåtaren rätt att testamentera bort.

Enligt lag är bröstarvinge skyldig att på sin laglott avräkna vad bröstarvingen av arvlåtaren mottagit i förskott på sitt arv, så gäller även vad han mottagit på grund av testamente, såvida icke annat föranledes av detta.

Exempel:
Skulle fem bröstarvingar dela på 1 000 000 kr efter deras fader utgör den individuella laglotten 100 000 kr (1 000 000 kr / 5) / 2 = 100 000 kr.

Har dock en bröstarvinge (kallad A) redan erhållit 100 000 kr i förskott ska hela kvarlåtenskapen ökas med förskottets värde. Detta medför att kvarlåtenskapen ska vara 1 100 000 kr. Sålunda blir laglotten (1 100 000 kr / 5) / 2 = 110 000 kr. Alla arvingar förutom A erhåller sålunda 110 000 kr medan A erhåller endast 10 000 (emedan A redan tidigare erhållit arv).

Förskott på arv

Enligt 6 kap. 1 § ÄB räknas som huvudregel alla gåvor till bröstarvingar som förskott på arv. Önskar givaren inte att det ska ses som förskott på arv måste det anges i ett gåvobrev eller motsvarande, alternativt framgå av omständigheterna i övrigt. Det relevanta värdet på gåvan är egendomens värde vid mottagandet.

Huvudregeln är att om en make av sitt giftorättsgods gett förskott på arv till en bröstarvinge som är makarnas gemensamma, skall avräkning för detta göras på arvet efter den först avlidna maken. Om detta arv inte räcker till, skall återstoden avräknas på arvet efter den andra maken (6 kap. 1 § 2 st. ÄB).

Om förskottet är större än vad en arvinge får i arvslott, är arvingen inte skyldig att återbära den överskjutande delen, om inte bestämmelse därom träffats då förskottet gavs (6 kap. 4 § ÄB).

För ytterligare frågor om laglott och förskott på arv är Du välkommen att kontakta oss på Lagerlöfs Advokatbyrå.

Kvarsittningsrätt, vad är det?

Kategori: Ekonomisk familjerätt,


kvarsittningsrätt bostadNär två parter separerar blir deras ekonomi ofta hårt utsatt. De inkomster som tidigare räckt till ett hushåll ska efter separationen räcka till två. Det blir av stor betydelse vem som får bo kvar i det gemensamma hemmet. Kan man inte enas får domstol pröva frågan. Domstolen gör en behovsprövning. Vem av de två har störst behov att bo kvar?

Oftast får den av parterna där barnen ska bo hos kvarsittningsrätt. Härtill beaktas också att den som ska bo kvar har ekomiska möjligheter till detta. Finns inga minderåriga barn och är ekonomin likställd tittar domstolen framåt i tiden och får göra en bedömning vem som slutligen, i en bodelning, kommer att tillskiftas bostaden.


Begäran om bodelningsförrättare sedan samboförhållande har upphört

Kategori: Ekonomisk familjerätt,


begäran om bodelningFör sambor som separerat är det inte nödvändigt att de genomför en formell bodelning. De kan formlöst komma överens om hur deras ekonomiska mellanhavanden ska avvecklas när samboförhållandet upphört. Men om någon av de tidigare samborna vill ha en formell bodelning måste man begära det senast inom ett år efter det att samboförhållandet upphört att en bodelningsförrättare utses av tingsrätten. Det räcker med att en part begär detta. Högsta domstolen har fastslagit att om en av de tidigare samborna begär att bodelningsförrättare ska utses ska begäran ses som att den omfattar båda de tidigare samborna. Det krävs därför inte att båda iakttar ettårsfristen.

I ett nyligen avgjort ärende hos Högsta domstolen var förhållandena sådana att en part (RL) hade inom ettårsfristen begärt och fått förordnat en bodelningsförrättare. Efter ettårsfristen begärde samma part att bodelningsförrättaren skulle entledigas, vilket skedde. Härefter ansökte den andre parten (CL) om att bodelningsförrättare skulle utses. Ansökan skedde efter ettårsfristen och RL invände att ansökan inkommit för sent.
Det ansåg inte Högsta domstolen. Högsta domstolen ansåg att en återkallelse endast kan få verkan för den andre parten om denne förklarat att han/hon avstår från bodelning.

Eftersom det inte var klarlagt att CL velat avstå från bodelning så hade CL rätt att begära en bodelningsförrättare trots att ettårsfristen löpt till ända.


 

 

Den ekonomiska delen av en skilsmässa

Kategori: Ekonomisk familjerätt,


Den ekonomiska delen av en skilsmässaFlera av mina kollegor har på denna sida tidigare skrivit om vad som gäller de gemensamma barnen vid en skilsmässa. Även om denna del av en skilsmässa i mångt och mycket är den viktigaste, blir frågan om uppdelningen av egendom inte sällan också föremål för oenighet. Vad gäller då? Vem ska ha huset? Delar man på besticken? Vem tar med sig TV:n?

Fördelningen av egendom efter en skilsmässa görs genom s.k. ”bodelning”. Till skillnad från när man ”bara” är sambo, ingår i bodelningen som utgångspunkt alla makarnas tillgångar och skulder som fanns den dagen som ansökan om äktenskapsskillnad kom in till tingsrätten (”brytdagen”). Egendom som gjorts till enskild egendom, exempelvis genom äktenskapsförord eller genom testamente, ingår dock inte i bodelningen.

Den första frågan som aktualiseras i en bodelning är just vilka tillgångar och skulder som fanns på brytdagen, vilket båda makarna är skyldiga att redovisa. När båda makarna har redovisat sina tillgångar och skulder på brytdagen, blir nästa fråga vilket värde som (främst) tillgångarna har. Hade man på brytdagen 10 000 kronor på ett eget bankkonto, är bodelningsvärdet 10 000 kronor. Men vilket värde har huset i bodelningen? Även om det är tillgångar och skulder per brytdagen som ingår i en bodelning, är det som huvudregel värdet vid bodelningstillfället som är det relevanta. D.v.s. – ingår huset i bodelningen, är det ”nuvärdet” som skall ingå i bodelningen. I bodelningstvister är ofta värderingsfrågor centrala, och blir ofta föremål för konflikt. Den som exempelvis vill ta över huset vill ofta att husets värde skall vara så lågt som möjligt, och den som inte vill ta över huset vill det motsatta.

När alla tillgångar och skulder har redovisats, och värderingsfrågorna är ”ur världen”, kan man räkna ut vad vardera make har i nettobehållning (tillgångar – skulderna). Förenklat sagt skall vardera make i bodelningen därefter ha hälften av makarnas totala nettobehållning.

Det står makarna fritt att komma överens i en bodelning. Dock bör man för ordningens skull alltid låta upprätta ett avtal vad man kommit överens om. För det fall man inte kan komma överens, kan vilken av makarna som helst ansöka om att tingsrätten skall förordna en s.k. bodelningsförrättare. Bodelningsförrättaren, ofta en advokat, ges då rätt att objektivt besluta i bodelningen, vilket beslut man sedan kan klandra vid tingsrätt.

Ovanstående är bara en kort, och väldigt förenklad, genomgång av hur en bodelning ser ut. Ett nästan oändligt antal frågor, ofta komplexa, kan uppstå, varför det ofta kan vara lämpligt att söka juridiskt biträde.

/DF


 

 

Lägsta pris vid försäljning av egendom

Kategori: Ekonomisk familjerätt, Rättsfall,

Lägsta pris vid försäljning av egendom enligt samäganderättslagen

Inte sällan äger två eller flera personer egendom tillsammans, exempelvis en fastighet. Om ingenting annat är avtalat mellan personerna kan var och en av ägarna enligt samäganderättslagen begära hos tingsrätten att egendomen skall säljas på offentlig auktion, om inte synnerliga skäl finns däremot. Tingsrätten kan då också bestämma ett ”lägsta pris” till vilket egendomen inte får säljas under. Högsta domstolen har den 12 december 2012 i mål nr Ö 4595-11 slagit fast att ”lägsta pris”, som utgångspunkt, bör sättas till ¾ av det försäljningsvärde som egendomen kan bedömas ha, samt att försäljningsvärdet skall bedömas med försiktighet.